onsdag, maj 12, 2010

Att vara eller icke vara......

Har en period nu funderat rätt mycket över min tillvaro..... Har nämligen det problemet att jag sover otroligt mycket! Lite beroende på vad jag gjort och hur jag mår psykiskt, men oavsett så är det för mycket sömnbehov för att vara normalt och det påverkar mitt liv väldigt mycket!
Har haft det så i snart 3 år, efter depressionen och har hela tiden trott att det skulle bli bättre. Men det har då inte och nu påverkar det min hälsa och mitt humör alldeles för mycket. Jag lever inte, jag bara är....... Påverkar min vardag, mitt och Flyers samboliv och mitt sociala liv. Måste hela tiden planera och avstå helt vanliga saker.
En hobby eller dyl är uteslutet för det orkar jag inte! Och det hela blir en ond cirkel för till sist mår jag psykiskt dåligt av att ha det så här!
Nu vet jag inte om det beror på tabletterna eller nått fysiskt. Droppen blev när jag igår satt på parkeringen på jobb och inte klarade av att gå ur bilen pga ångest, hjärtklappning och tryck över bröstet. Tårarna rann och jag var bara så trött på det!
Så i morse ringde jag Citykliniken och fick en tid hos en doktor, nu ska detta utredas och ändras på!!!
Har ett så härligt liv och vill kunna njuta av det till fullo! En underbar man (som stått ut med mitt ständiga sovande...), en härlig lägenhet på gång, ett jobb jag trivs med, goda vänner och intressen som jag vill utveckla! Men sovandet/tröttheten står just nu som en stor mur mitt i detta och jag lever inte fullt ut......

Så nästa fredag ska denna kropp sätta krav på att bli utredd i alla ändar! :o)