Tungt men med ljuspunkter

Har haft några "mörka" veckor eller rättar sagt början av veckorna har varit tunga för att det har varit tuffa helger och det har tagit flera dagar att återhämta mig. Dessutom har jag grubblat över en del saker och haft svårt att släppa det.... Men ljusglimtarna har varit helgerna såklart, även om det är pga de jag sen är nergången.... Lite dubbelt det där men brukar försöka se det positivt och att det faktiskt är ok att ha några låga dagar efter intensiva. Men ibland går det trögt att vara förlåtande och snäll mot sig själv och så har det varit nu några veckor. Tror jag är lite uttråkad också, samtidigt som jag är trött... Ingen motivation till saker här hemma... Plus att jag har haft en jäkla PMS-period, vilket jag sällan har. Brukar bli lite nere och trött men inte mycket och ibland inte alls men den här gången tror jag har haft ont i kroppen/brösten i säkert 2 veckor innan och humöret har inte heller varit på topp som sagt.
Usch sicket deppigt och gnälligt inlägg detta blir..... Får väl skylla på att det är så mörkt ute nu också, längtar till advent så julkänslan kan infinna sig.

Men har som sagt haft väldigt roliga, härliga och givande helger! Och en del ljusglimtar de övriga dagarna också ;o) Och nu vänder det säkert snart..... :o)
(Är du nöjd nu M, ett inlägg....?! ;o) ).

Off...

Har varit rätt off ett tag nu, som ni såklart märkt här också... Fast mår för det mesta rätt så bra ändå även om jag fortfarande lätt blir trött :o)
Har börjat i en "grupp" på Arbetsförmedlingen (i Samverkan tror jag det heter, alltså Samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen). Meningen med att vara med i gruppen är att vänja sig vid tanken att börja arbetsträna eller rättar sagt det är min egen tolkning och mening... Det är nästa steg från att bara gå hemma och vara sjukskriven, alltså ett steg i min rehabilitering. Hon som håller i gruppen och därför också är min handledare på Af är kanon och det känns som att det kommer att komma något gott ut av detta.
Varje fredag mellan 9-11 träffas gruppen på Af. Vissa av de som går där är ju där för att de "måste", nog jag som är den enda som ser riktigt positivt på det hela :o) men beror säkert på att de andra varit i "svängen" innan och då kan jag förstå varför de är lite skeptiska till alla "grupper och kurser" som de blivit skickade på.

Angående HS-personer/personligheter så blir jag bara mer och mer bekväm i att vara just en HS-person. Har verkligen hittat hem och då blir det lättare att lära sig leva med det, såklart! Läst en bok i ämnet och håller på med en annan och det hjälper mig att hitta sätt att hantera världen som en HS-person. Även gått med i en grupp på fejjan och den är kanon eller rättar sagt personerna som utgör gruppen är kanon! Och vi blir bara fler och fler :o) Känner ingen av de men det är som en stödgrupp/vänner i samma sits. Helt underbart!
Ska försöka skriva mer om min resa tillbaka till mig själv :o)

Tror att jag får ta och köpa en smart telefon :o) tror jag hade bloggat mer och framför allt hade det blivit mer bilder i bloggen!
Men nu blir det sängen och boken ´Torka aldrig tårar utan handskar` av Jonas Gardell, stark och intressant läsning. Rekommenderas!

Må gott!

Tillfälligt avbrott...

Ja jag lever...! Och jag har egentligen en massa att skriva om när det gäller HSP och min återhämtning men imorgon ska jag till ett möte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och är nervös och väldigt trött pga inre stress bl.a inför detta mötet.
Men har försökt förbereda mig en del och om inget annat så känns det skönt att ha skrivit ner mina funderingar och inte bara ha de snurrande i huvudet hela tiden.

Önskar emellanåt att jag kunde dra ut proppen och bara ha en testbild i huvudet... 

Får se när jag återkommer med uppdatering om hur mötet gick och vad jag kommit underfund med angående HSP och mig själv.

Kram på er!

Städa ut julen...

Japp, idag har jag tagit ner julbelysningen från balkongen! :o)) hahahaha
Har inte haft varken ork eller lust innan men idag for städ-bacillen i mig och fick t.om av bara farten satt om några perenner som ska stanna kvar på balkongen... Plus att några pelargoner fick flytta ut. Så nu är första fasen gjord, fas två blir nog att fortsätta plantera om perenner som ska stanna och perenner som ska flytta till kollo. Sen ska ju sommarblommorna också få flytta ut! Både luktärterna och busk-krassen har börjat titta upp. Och även de gula ärtorna tittar försynt upp genom jorden :o)

Det blev inte bara städning på balkongen, fick även ett ryck att sortera ut byxor som inte längre passar mig... Lite trist först, inte kul att rensa ut sådana som jag gillar bara för att jag gått upp i storlek men efteråt kändes det faktiskt jätteskönt! Som om jag verkligen tagit beslutet att nu ser jag ut så här och slipper bli deppig varje gång jag får tag i ett par byxor i garderoben som inte passar.
Har alltid varit väldigt smal, t.om så att vissa läkare har frågat om jag har ätstörningar.... Vilket jag aldrig har haft, har aldrig gått på någon diet eller bantat i hela mitt liv. Nu när jag kommit över trettio-strecket så har jag lagt på mig lite (från stl 34-36 till 38 i byxor t.ex) och trivs bra med det (förutom min mage ibland men det beror på medicinen). Men det är inte kul när jag i princip hade kunnat ha samma garderob från det jag var 16 tills jag var 28-29... Nu måste jag komplettera med nytt och det i sig är ju kul men inte just nu när vi lever på marginalerna p.g.a min sjukskrivning och F:s arbetslöshet... Kläder ligger inte så högt på prio-listan helt enkelt...
Tänkte dock försöka sälja en hel del av kläderna för vissa är nästan som nya så då kan det ju komma in lite pengar av det :o) Och i sommar tänkte jag leva i mc-ställ och blåställ... ;o)

Kanske lägger upp några av kläderna här, får se när jag blivit färdig att fota de. Ska lägga upp de på en loppis-sida på Facebook i.a.f. Och några lämnar jag in i en second-hand affär här i Landskrona som säljer de till en, är de dock inte sålda efter en viss tid får man antingen hämta de igen eller, som jag brukar göra, skänka de till Röda korset och det tycker jag är en bra deal! Dessutom drivs affären av vuxenenheten i Landskrona Stad och människor med olika funktionshinder jobbar där så det är bara win- win tycker jag!

Long time...

Japp det är väääldigt länge sedan jag skrivit här på bloggen men oj vad det har hänt grejer i mitt liv!
Tror inte riktigt att jag orkar redovisa allt här men i korta drag så är läget så här:

• jag är fortfarande sjukskriven vilket jag är tacksam att jag kan vara eftersom det betyder att myndigeter m.fl tar min situation på allvar och jag får den hjälp jag behöver (inte alla förunnat...). Har en jättebra handläggare på Försäkringskassan.
• min handläggare på Fk har tagit kontakt med Af och tillsammans ska vi tre titta på vilka möjligheter det finns för mig i framtiden.
• jag går fortfarande hos min psykolog Katarina som är superduper bra! Har kommit på en himla massa saker om mig och mitt inre kaos...
• har även tack vare Katarina kommit på en stor del av orsaken till varför jag blir "sjuk", både i nutid och även längre tillbaka i mitt liv och det var verkligen en ögonöppnare! 
• mitt inre kaos börjar bli ett organiserat kaos... :o) och jag börjar förstå och acceptera mitt inre kaos, en bra bit på väg att kunna leva med det också... 
• det här med acceptans är ett jätteviktigt ord i mitt liv och i och med detta som jag går igenom.
• en del som jag "brottas" med varje dag är att acceptera att jag är så här! Att jag ska inte bli "frisk" utan jag ska lära mig leva med mig själv och min personlighet...
• http://www.sensitiv-hsp.se/hogkanslig-hsp/ kommit på att jag är en HSP... nu ska jag bara komma underfund med hur jag ska leva som en HSP... ;o)

Det var nog i stora drag vad som skett sen sist :o)
Känner mig för det mesta motiverad och glädje inför att leva mitt liv! Bättre sent än aldrig... ;o)

Busy week

Idag har jag varit hos min nya psykolog för första gången. Kändes väldigt bra och positivt! Ser fram emot nästa gång och hade velat gå dit imorgon igen ;o) men får tåla mig till nästa vecka... Många tankar efteråt och kände mig lite tagen och utpumpad fast ändå på ett positivt sätt. Känner lite ny motivation, vilket varit en bristvara nu ett tag, känt mig låg och håglös.
Var förra veckan hos sjukgymnasten för första gången. Ska gå och prova på basal kroppskännedom där och detta var som sagt första gången så vi pratade mest, jag fick berätta om min situation och hon förklarade lite om vad basal kroppskännedom innebär. Gjorde en avslappningsövning som jag gjort tidigare fast längesedan. Och ja jag har svårt att stanna i nuet och tömma huvudet på tankar och inte tänka på något... Fick en hemläxa, att ligga med händerna på magen och känna min andning och inte tänka på något... Brukar göra det innan jag ska sova och ibland går det bra och ibland mindre bra men övning ger färdighet...
Var och tog en öl med vänner i fredags, var kanske där ett par timmar bara men var ändå väldigt trött dagen efter och sov 3-4 timmar på lördag eftermiddag. Och eftersom jag känt mig låg, omotiverad och trött har det mesta här hemma stått still och det känns trist... och då mår jag dåligt av det, blir lätt en ond cirkel...
Hade dock ett givande samtal häromdagen och det gav väldigt mycket, dessutom med en person som jag egentligen inte tänkt på att vi har så pass mycket gemensamt och det var en glad överraskning och också motiverande! Dessutom har jag klippt mig och det piggade upp lite ;o) och solen har tittat fram flera dagar i rad vilket gör sitt!
Nu i veckan ska jag till psykiatrikern och prata om hur det går, ökade dosen på tabletterna för ca 2 veckor sedan så han vill väl veta hur det gått och sen får vi även se hur det blir med sjukskrivningen. Är än så länge bara sjukskriven januari ut. Har inte känt så mycket av ökningen av dosen men kan vara lite tidigt än kanske? Får höra vad han säger. Det som jag tycker har varit mest positivt och gett mig mest om man ska se till "framsteg" är psykologkontakten även om den inte gett mig något påtagligt än. Sen tycker jag väl att tröttheten minskat en aning fast det är ju hela tiden beroende av vad jag gör...

Ska träffa goa tjejerna i veckan också, bokklubbsdags! Ser jag fram emot! Och ska på mc-mässa i Göteborg vilket också ska bli kul så även om detta blir en tuff vecka för mig så ska jag hålla ut! Får sova söndag och måndag... ;o)

Må gott!

Nyheter...

Som ni ser har jag ändrat lite, ny bild och ny bloggrubrik! Adressen till bloggen är ju samma som innan, vilket ni märkte annars hade ni inte hamnat här ;o)
Har även rensat ut lite bloggar som jag inte följer så regelbundet. Inget emot de bloggarna, de är mycket bra men passar inte in i mitt liv just nu.
För förändringarna här på bloggen är förhoppningsvis bara en liten förändring i förhållande till det som behöver ändras i mitt liv. Och om jag orkar så ska ni få följa med...
Hur det är att leva med utmattningssyndrom, framgångar och motgångar, sätt att hantera det, leva med konsekvenserna av syndromet och resan till ett himla bra liv! Mitt liv! :o)

Häng på!

Dyngkåt och hur helig som helst...

Såg Mia Skäringers show Dyngkåt och hur helig som helst igår (hade den inspelad och nu är den även sparad på dvd!).
Så j-kla bra den är!!! Ena sekunden skrattade jag för att i nästa sekund sitta med tårar i ögonen.... Likadant var det för min sambo... Så otroligt utlämnande och naken show, att hon bjuder så på sig själv och sitt inre... En stark föreställning som verkligen fick mig att fundera på en himla massa saker... Tror också att den kom in i mitt liv vid rätt tidpunkt... Tack Mia Skäringer! Och hoppas du är på väg tillbaka, läste om din frontalkrock med "väggen"...

Nu måste jag läsa boken och även den nya boken Avig Maria!

Må gott!