Vår?!

Nu kan man ju hoppas att våren är på G!
Vårtrött och slagen av sommartiden är jag i alla fall så då måste det ju betyda att våren är på väg också....
Har inte blivit så mycket bloggande, inte varit på topp så jag har helt enkelt försökt ta mig igenom det plus att vardagen pockar på :)

Måste bara tipsa om en himla bra bok jag läste för inte så längesedan, har inte bloggat om böcker på ett tag... hinner inte, läser för många och innan jag har tid och sätta mig här och blogga om en bok så har jag redan läst 2 till...
Men i alla fall så den här jag tipsar om nu tyckte jag var så läsvärd så den vill jag gärna berätta för er om!
Fortfarande Alice av Lisa Genova.

Innehållsbeskrivning lånad från Adlibris hemsida:

Alice Howland, lyckligt gift och med tre vuxna barn, är en mycket välrenommerad Harvardprofessor på höjden av sin karriär när hon märker att hon börjar glömma saker. Först ett ord då hon håller en föreläsning, något som vanliga människor inte ens skulle reflektera över men som är en skrämmande upplevelse för den osedvanligt strukturerade och skärpta Alice. Och så den dag då hon under sin joggingtur i city upptäcker att hon inte vet var hon befinner sig. Hon söker läkare och får diagnosen tidig Alzheimer. Hon är femtio år gammal.

Romanen är skriven ur Alices perspektiv, och vi får under två års tid detaljerat följa hennes gradvisa insjuknande, till den dag då hon inte längre vet vem hon är.

Vet inte riktigt varför jag blev så tagen av just denna bok, har ingen i släkten som haft/har Alzheimer, men den berörde mig väldigt mycket. Bra skrivit, känns som Alice är författarinnan på riktigt. När jag lånade den på Bokia (genom Bokia-biblioteket) så bad kvinnan som jobbade där att jag skulle berätta vad jag tyckte om den när jag läst färdigt. Hon tyckte också att den var otroligt bra men trodde kanske att det berodde på att hon var äldre.... Har inte träffat på henne än men ska säga till henne att det har inte med ålder att göra..... Mycket läsvärd.

Jag kände också igen mig i att ha en åkomma som inte syns, även om depression och alzheimers inte alls är jämförbara så men just det här att ha något som inte syns, något som påverkar din vardag och som människor säkert kan lägga märke till men utan att förstå att det är pga en sjukdom. Det kände jag igen mig i....

Läs den! :)

Ikväll blir det test av ny efterrätt! Karamelliserad ädelost på en bädd av hjortronsylt! Lät och såg så mumsigt ut när vi såg det i veckan på Halv åtta hos mig. Hittat flera goda recept från det programmet, lov it!

http://www.recept.nu/1.318048/erik_mora/efterratter_godis/agg_mejeri/1.318048?view=printerfriendly

Vi får väl se om det är gott!

Ha det bäst!

Bakslag...

Att hantera livet efter en depression är inte alltid helt lätt.... Det är inte bara själv depressionen man ska ta sig igenom utan sen efteråt ska man försöka leva med sviterna av att ha gått igenom en depression. Sviter som inte syns på dig, som inte alltid går att styra, som inte alltid går att förklara eller förstå varken för mig eller andra. Tillstånd som inte alltid är accepterade av omvärlden eftersom du verkar vara en "normalt" fungerande människa.....
Problemet är att hitta sätt att fungera trots "sviterna"... Vad som utlöser ett bakslag? Hur undviker jag bakslagen? Osv....
Vet inte om sviterna är så bra ord, men kan inte komma på nått annat....

Är just nu i en period med bakslag på bakslag.... Ångest och hjärtklappning av krav oavsett om det är kravet att jag måste diska eller gå till jobb..... Håglöshet och inte så mycket som är intressant eller roligt.... Enorm trötthet, sover mycket.... Har stunder av ljus och tar nya tag, men väldigt känsliga och sköra stunder som lätt grusas av nästan ingenting.....

Så vad är det då som utlöst detta? Förmodligen byggts upp under några månader, då jag haft det kämpigt stundtals men ändå tyckt att jag har kontroll och kunnat hantera det... Tydligen inte.
Och just det där att tro att jag har haft kontroll och försökt ändra på saker och ting för att det inte skulle utvecklas till ett bakslag men ändå blev ett är så frustrerande! Visst, jag kan inte påverka allt och alla i min omgivning. Men jag kan inte heller stänga in mig i veckor för att få kontroll över situationen för att sen kunna komma tillbaka stark igen.

Idag tog jag i alla fall lite kontroll över situationen och ringde vårdcentralen och bad om en tid till psykolog för att få börja med KBT. Hoppas hon hör av sig snart och att det är något jag kan komma igång med och kanske på det viset få hjälp och redskap till att leva med och hantera detta.
För som sagt detta är något jag får hantera varje dag, känna av varje dag på olika sätt som för de flesta inte syns. Mina närmaste kan väl se en del av det, min stackars sambo får emellanåt roa sig själv för att jag sover bort en hel dag....
Det svåraste är nog att acceptera att jag inte fungerar 100, att jag måste anpassa mig till detta.... vilket är frustrerande och gör mig ledsen. Något jag hoppas att KBT också kan hjälpa mig med, acceptans....
Ibland önskar jag att det syntes, att mitt "handikapp" var något synligt.... Samtidigt är jag såklart glad att jag har fullt fungerande kropp, och förringar absolut inte de som verkligen har ett fysiskt handikapp. Och vill inte byta.... för det måste ju finnas sätt för mig att leva med detta också, jag är varken den första eller sista......
Men det hade varit lättare att förklara och för andra att förstå om de kunde se vad som var fel.... För det är väldigt diffust och jag vet inte själv när eller hur det yttrar sig , kan vara olika från gång till gång och även vad som utlöser tex ett bakslag är också olika. Sen har jag alla vardagliga små symtom som jag får handskas med och som jag också reagerar olika på (blir förvånad nästan varje dag när något poppar upp). Ibland får jag koncentrera mig väldigt mycket på jobb eller när jag ska köra bil, ibland går det hur lätt som helst... hur förklara man sånt för omgivningen?! ´Nä idag klarar jag inte det även om jag gjorde det plus en massa annat igår`.... Och vad kallar man det? Jag gick inte in i väggen, jag snarare föll djupt, djupt ner i ett svart hål.... Och det är 3 år sedan, men det gör att jag idag fortfarande är disträ, har koncentrationssvårigheter, stresskänslig m.m. m.m.
Tycker själv att det låter diffust och svårt att "försvara" och däri ligger väl en del av min problematik, att jag har svårt att försvara hur jag mår och reagerar! Men likväl är det så det är!

Ska se om jag imorgon kan ta ytterligare ett steg i en riktning mot att förändra delar av mitt liv som jag tror skulle gagna mig och göra mitt liv lite lättare, vad det är berättar jag inte än.....

Nu kallar sängen!
God natt världen!

Dag 2

Min första kärlek.

Fick fundera lite på den.....
Hade nämligen en allra bästa kompis när jag var liten (3-5 års åldern), en kille, vi hängde ihop jämt. Men om jag var så kär det vet i katten....
Nä den som var första kärleken var Daniel. Och vi var 7 år :o)

Men sen min första vuxna kärlek infann sig vid 20 års åldern, hans namn behöver jag inte lägga ut här och det slutade inte lyckligt men lärde mig en hel del. Och tog faktiskt inte så lång tid att komma över.

Den riktigt stora kärleken har jag hittat nu! Finns inget större, tryggare, varmare kärlek än den jag känner för min älskade sambo. Svårt att hitta ord faktiskt. Kärlek är fantastiskt när det är så här!

Dag 1

Om mig!

Funderat till och från vad jag ska ta med här..... kan ju "angripa" det på olika sätt..... JAG är ett rätt stort begrepp!

Född i tvillingarnas tecken, i sköna maj. Ensambarn. Duktig i skolan men trivdes egentligen aldrig. Höga krav på mig själv, har jag fortfarande men har blivit bättre på att inte ständigt ställa krav på mig själv - en konstant lärdom.... vill kunna allt direkt, men inser att det bara är jag som ställer det kravet.
Kreativ när den andan faller på, tycker om att jobba med händerna.
Trädgårdsdrömmar. Våren är den bästa årstiden (även om varje årstid har sin tjusning).
Organiserad. Lat. Älskar att sova. Läsa är ett måste. Alltid haft husdjur. Varit vegetarian tidigare, i 7 år. Ekonomisk. Lojal. Humoristisk. Social. Osocial. Grubblare. Dipl. Aromaterapeut.
Vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor... Många idéer, men kan skifta snabbt och tappa intresset fort. Är rätt så dubbel i min natur, nog där tvillingen i mig kommer fram (om man tror på sånt). Disträ. Glömsk. Whiskeydrickare. Känslosam. Lång stubin. Engagerad. Trygg. Eftertänksam. Fotsvett. Kartläsare. Överlevt en rätt djup depression, lever med sviterna fortfarande. Eget företag. Sambo. Drömmare. Kattägare. Långa ögonfransar. Hyfsat praktiskt lagd. Blå ögon. Lägenhetsboende. Landskronabo. Tyst. Snackig. Kort, tjockt och mycket hår. Celluiter. Vänlig. Allmänbildad. Älskad.....!

Det var väl kortfattat om mig och givetvis är jag ännu mer :) Men det får man upptäcka själv...... :o)
Nu har jag i alla fall påbörjat detta med 30 dagar, men lovar inte att det blir varje dag........ ;o)

Må gott!

Trendsättare?!

Läst i en del inredningsbloggar att gult är trendigt i år, i inredning, kläder osv.
Då vill jag påminna om ett tidigare inlägg i min blogg...... ;)

http://devarana.blogspot.com/2010/04/gult.html

Har ingen bild just nu på hur vår hall ser ut nu, men gul är den........ ;)

Roliga inlägg

Jag är lite kass på att uppdatera bloggen... Och nu delar jag dessutom dator med F..... men de här frågorna/teman tänkte jag ta tag i så småningom. :o)

· Dag 1 – Mitt KÖK
· Dag 2 – I mitt SKAFFERI
· Dag 3 – Mitt BADRUM
· Dag 4 – Mitt KONTOR
· Dag 5 – Mitt SOVRUM
· Dag 6 - Det STÖKIGASTE STÄLLET
· Dag 7 – HUSTES FAKTA
· Dag 8 – I mitt KYLSKÅP
· Dag 9 – I TOALETTSKÅPET
· Dag 10 – Det jag är MEST och MINST nöjd med i mitt HUS
· Dag 11 – FRAMTIDA PLANER

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Så vi ses snart igen ( hoppas jag...)!!

Tiden....

Mycket på gång och tiden rusar...... Ibland känns det så i alla fall.
Vi har kommit iordning här hemma! Får ta lite bilder och lägga upp här framöver, inte hunnit än.... Hade familjemiddag här i lördags så därför hade vi en deadline att jobba för så då hände det saker...! Så det var ju bra, få tummarna loss lite.
Tycker det blev riktigt bra, trivs och det känns "hemma"...... Lite småpiff kvar men det är ju bara skoj nu, de där sista piffen (och de blir man väl egentligen aldrig klar med...).
La familja tyckte också här var fint! M var imponerad, han var ju här i somras då här var liiiite fler kartonger..... och han var även med och flyttade och då var ju ännu mer kartonger och kaos :o)

Men nu är det lite som luften gått ur mig..... fast det har varit mycket nu under en längre period och jag har nog inte riktigt landat än?! Lite höst-deppig också tror jag bestämt. Men har roliga saker att se fram emot, och det får helt enkelt ta den tid det tar, inte stressa upp mig över att jag är lite nere. Och får jag bara tummarna loss och tar tag i ett beslut som hänger lite över mig så tror jag det släpper lite.... :o)

Har ju även tagit tag i min nätbutik (som jag har som en blogg kan man säga) där man kan beställa produkter, http://moln7.blogspot.com/ Det är himla kul faktiskt, lite nytändning känns det som. Ni får jättegärna länka dit på era bloggar och facebook, tipsa vänner och bekanta! :o) Ska ha ett homeparty/öppet hus också, den 14 nov. Får bli en liten testrunda den här första omgången, så jag kan slipa till det lite, sen kan jag ha fler framöver.

Må gott därute!